måndag 18 februari 2008

Islam i korthet


Muhammed växte upp i en polyteistisk arabisk miljö och med en religion som anknöt till gamla semitiska traditioner.

I södra Arabien bad de till tre höggudar och en hel drös av smågudar.

Höggudarna var månguden, solgudinnan och frälsarguden.

I norra Arabien tillbads högguden Allah och hans tre döttrar Allat, Manat och al-Uzza.

Kaaba i Mecka, är med sin svarta sten, en rest av den gamla kulturen och fortfarande muhammedamernas viktigaste kultplats.

Allah-kulten var hotad i början av 600-talet då kristendomen spred sig till beduinerna.

Muhammed och ett gäng av hans rövarpolare, tog tillfället i akt och bildade islam, en religion som från början hade kopplingar inte bara till den gamla arabiska traditionen, utan också till kristendomen och judendomen.

Det var ett försök att blidka de överlevande efter hans mördarexpeditioner och få in dem i islam.

Muhammed var sannolikt rädd för att utmana de gamla gudarna och behöll därför de viktiga symbolerna som stenkulten i Mecka och månskäran från månguden Wadd.

Pedofeten Muhammed mixade sin gamla höggud med övriga gamla arabiska traditioner och skapade en monoteistisk religion av samma skäl som romarna cirka år 150 v.t., gjorde kristendomen till statsreligion.

Monoteism och auktoriserade språkrör för guden, är världens effektivaste opinionsbildare.

Muhammed skapade en religion för de primitiva araberna och inget är därvidlag annorlunda i dag.

Islam är fortfarande en ideologi för araber i den arabiska öknen och mitt förslag är att alla muhammedaner samlas där. Det skulle resultera i ett uppsving för den västerländska ekonomin, när kostnaden för att försörja muhammedaner skulle avlastas Europa.

Det skulle innebära ett uppsving för världsfreden om muhammedanerna fick husera endast i den arabiska öknen och spränga varandra i luften där i stället för att tvinga på oss europeer sin primitiva och brutala konfliktlösningstrategi.

4 kommentarer:

From Sweden with Grief sa...

Så bra skrivet, det var komiskt. Jag satt själv och filade på lite religionsfilosofi, mest ur kvinnors situation och islam i dessa länder, häromdagen. Jag vågade inte tänka klart, det kände så "hädiskt" och jag funderade på om jag missat något.
Men nu ser jag att jag nog fattat det hela rätt så väl!:)

Herr Blå sa...

Jag hoppas att du lyckas med ditt studieprojekt.

När jag har försökt betrakta islam i ett religionsfilosofiskt och religionspsykologisk perspektiv, har det kantrat på att jag inte kan ta till mig några muslimska prejudikat.

Först och främst avhumaniserandet av kafirer, som är så övertydligt. En snäll muslima som har tröttnat på vildhjärnorna i forumet Sindbad, förser mig med kopior på en del inlägg där. De hatar oss svenskar och önskar att vi ska brinna i helvetet. Många av dem uttrycker en vilja att på det brutalaste sätt snabba upp den processen.

Det andra är genderperspektivet. Hur kan en man betrakta sin mor, sin syster, sin hustru och övriga kvinnor, som andra rangens människor?

Jag vet att vi hade samma synsätt i Sverige tidigare, men civilisationsutvecklingen har gått hyfsat bra här. Muslimerna står kvar och stampar i sanden med den könsmaktsordning som vi hade för flera hundra år sedan.

Det tredje som jag inte kan begripa, är deras konfliktlösningsstrategi. Såväl inom som utom familjen/klanen, handlar det om blodigt våld. Varför är muslimerna så primitiva när det kommer till att kompromissa?

Till sist är det detta med Muhammed. Muslimerna hävdar konsekvent att de inte dyrkar Muhammed. Vilket självbedrägeri! Muhammed är större än Gud för muhammedanerna. Detta har de under de senaste åren, med all önskvärd tydlighet, bekräftat i ord och gärning.

Jag säger som Obelix: tar mig för pannan och säger; de är inte kloka de där muhammedanerna.

From Sweden with Grief sa...

Jag läser en kurs nu på mitt hemuniversitet och har börjat blogga om mina intryck och kunskaper på min blogg Ultrav länken Hedersrelaterat våld. Jag kan inte förstå att man vill döda sitt eget kött och blod, sina unga döttrar för en skitsak som sexualmoralen som dessa män själva inte bryr sig ett dugg om. Kristen som jag i grunden är tänker jag på då Jesus hindrade en stening av en kvinna med orden, den som är oskyldig kasta första stenen. Då jag läser och ser detta på nära håll blir Jesu ord mycket starka för mig.
Hoppas du inte tar det som religionspropaganda, men för mig blir det glasklart, hela bilden av hans sätt att bemöta kvinnor på den tiden.

Herr Blå sa...

Det ska bli mycket intressant att följa dina studieavstämningar i din blogg.